Låt detta bli en väckarklocka till nästa gång

Krönika av Erik Bergkvist i Aktuellt i politiken den 20 mars 2020.

Bryssel 13 mars, klockan 10.15

Coronavirusets framfart går oerhört fort just nu. Det finns även i Bryssel där vi börjar se konsekvenserna av det som nu officiellt är en pandemi. Inget speciellt konstigt med det egentligen, har du människor från minst 27 olika europeiska länder som arbetar i samma hus kommer där att finnas människor från regioner med många smittade. Då måste ansvariga agera som om du är särskilt utsatt.

Första åtgärden blev att stänga parlamentet för besökare utifrån. Nästa större åtgärd blev att flytta beslutsveckan i Strasbourg till Bryssel. Hade corona smittat någon i Strasbourg hade den efterföljande hanteringen av tusentals människor i karantän boendes på hotell blivit extra dyr och svår.

Viruset fortsatte att spridas, och hela Italien blev satt i karantän. Det skapar givetvis stora problem om parlamentariker från ett EU-land inte kan åka och rösta i Bryssel.

Rykten börjar gå. Först får de som är i riskzonen för smitta frivilligt gå hem men strax efteråt fattas beslutet att stänga parlamentet i en vecka. Beskedet är nu att alla arbetar hemifrån och nya beslut fattas efterhand att virusläget förändras.

Att arbeta hemifrån fungerar en kortare tid men utskottsmöten och beslut är i dagsläget ej möjliga att genomföra. Då ingenting tyder på att kulmen är nådd för coronaviruset är ett troligt scenario att parlamentet kommer att vara stängt rätt länge.

Konsekvensen blir att viktigt lagstiftningsarbete kommer att kraftigt försenas, det gäller EUs långtidsbudget, klimatlag, migrationsfrågor och mycket annat – tusentals beslut.

Jag har svårt att se att nya mötestekniker, sätt att hålla större möten, eller digital röstning via internet kommer att kunna tas fram i närtid. Däremot torde detta rimligen bli en väckarklocka så att det finns bättre möjligheter nästa gång en pandemi eller något annat oförutsett slår till.

Vi ser gånger som denna hur livsviktiga samhällsfunktioner pressas till det yttersta, här liksom i mycket annat i dag har vi byggt optimerade system för det genomsnittliga, eller ibland just under. Välfärdens finansiering måste här bli nästa stora europeiska projekt.

Vi har aldrig varit så rika som nu, men globalisering, med eroderande nationella skattebaser, är ett faktum. Att stoppa globaliseringen är inte rätt väg att gå, den ligger bakom mycket av vår tillväxt. Däremot måste socialdemokratin ta på sig ledartröjan för att genom internationellt bindande regler kunna skörda denna rikedom och fördela till människors bästa.

Erik Bergkvist