Europa har inte råd att misslyckas

EU måste förnyas och refomeras om vi ska klara av alla de utmaningar vi står inför som klimatkrisen, arbetslösheten och den geopolitiska instabiliteten. Det skriver den socialdemokratiske EU-parlamentarikern Erik Bergkvist.
Debattartikel av Erik Bergkvist i Aktuellt i politiken den 2 oktober 2020.

Europa och världen står inför stora problem som måste lösas. Tre av dem är direkt avgörande frågor – klimatkrisen, arbetslösheten och den geopolitiska instabiliteten. Vart och ett bär inom sig krafter som ytterst kan leda till stora väpnade konflikter och framväxten av fler totalitära regimer. EU är i dag vår bästa och troligen enda möjlighet för att hindra en sådan utveckling.

Andra världskriget lämnade stora delar av Europa i ruiner. Återuppbyggnaden slukade enorma resurser och rädslan för ett nytt krig var överhängande. Det var startskottet för den europeiska union vi i dag tillhör. Ett fredsprojekt, med idéen att garantera en fredlig utveckling i vår region och omvärld. EU har lyckats bevara den interna freden i 75 år; en historiskt oöverträffad framgång.

EU är i dag den i särklass bästa politiska plattformen för en fredlig gemensam problemlösning. Covid-19-pandemin har påverkat alla världens stater – humanitärt, finansiellt och arbetsmarknadsmässigt. Klimathotet var högst reellt redan innan pandemin och kvarstår. Vårt utsatta geopolitiska läge är ett faktum. Dock saknar EU i dag befogenheter och verktyg för att vi ska kunna lyckas framgångsrikt med detta arbete. Det krävs betydande reformer på ett antal områden.

Att USA fjärmar sig från Europa är nog tyvärr inget som kommer att upphöra med president Trump. Övergivandet av ”Pax Americana”, en världsordning med politisk, ekonomisk och militär dominans av USA, kombinerat med Kinas allt aggressivare beteende, gör att Europa måste ta ett mycket större ansvar för vår egen och världens säkerhet.

Beslutsfattandet måste övergå till ett majoritetsförfarande inom utrikespolitiken. Den totala enighet som krävs i dag gör att nödvändiga beslut inom utrikespolitiken alltför ofta blir tandlösa eller senfärdiga. Det kan handla om snabba handelssanktioner mot tredje land eller militära stabilitetsskapande insatser.

EU:s militära kapacitet är i dag alltför begränsad. Frågan om ett gemensamt försvar måste snarast aktualiseras. Reformer som dessa kunde redan i dag ha gjort skillnad vid exempelvis Turkiets invasion i Syrien.

Arbetslösheten i Europa måste ner efter coronakrisen. Är det något pandemin påmint oss om är det hur medlemsländerna hänger ihop. Hjulen kan inte bara snurra i ett land, utan ekonomin måste fungera globalt och i Europa. EU är Sveriges ojämförligt största handelspartner. Misslyckas vi med att få fart på näringsliv och arbetsmarknad kommer den rekordhöga arbetslösheten att bli en grogrund för populistiska partier och icke-demokratiska krafter.

Vi ser redan nu hur det rör på sig över hela unionen, och hur vi har svårt att använda ekonomiska påtryckningar mot länder som Polen och Ungern då verkningsfulla ekonomiska beslut kräver enighet.

Därför måste den återhämtningsplan som nu tas fram vara tillräckligt kraftfull för att klara detta. Jag kallar det gärna för en europeisk Marshallplan, då den gynnar både dem som betalar och dem som tar emot. Vi hänger ihop. Den måste även följas av ett än mer integrerat beslutsfattande inom finanspolitiken, främst bland euroländerna.

Jag har tidigare varit skeptisk till att överge enhällighet kring beslut om EUs långtidsbudget. Detta då en övergång till majoritetsförfarande ansetts vara besvärligt av vissa länder, och till och med ett skäl att lämna unionen.

Jag har kommit fram till att vi måste ta den risken. Vi måste börja med majoritetsbeslut om vi ska kunna få en långsiktig och konstruktiv budgetdiskussion och en mer ändamålsenlig budget för de mycket stora problem vi står inför. Alternativet är en ytterligare uppdelning av EU i uppdrag och befogenheter mellan Euroländer och icke Euroländer och en uppdelning även i frågor som inte är direkt ekonomiska. Ett EU som går i tvåtakt med en kärna som håller i taktpinnen och en mer EES-liknande del som följare. Hade vi haft majoritetsbeslut, hade EU redan på ett tidigt stadium kunnat hjälpa Belarus – nu sitter vi i stället med ett bångstyrigt medlemsland, Cypern, och kan inget göra.

Det bästa är givetvis ett Europa som snabbt kan fatta de nödvändiga besluten, men om alternativet är ett EU som inte kan fatta nödvändiga beslut, måste vi se ett EU i tvåtakt som det näst bästa.

Det hela tiden överhängande klimathotet är något vi måste hantera utan dröjsmål. Misslyckas vi kommer de flyktingströmmar vi ser i dag att te sig som väldigt små. Stora flyktingströmmar, med karaktären av folkvandringar, kommer att leda till en oroligare och mer konfliktfylld värld. Misslyckas vi att klara klimatet, kommer de mänskliga konsekvenserna att bli fruktansvärda.

Alltför många beslut i EU kräver i dag enhällighet, vilket riskerar att förlama unionen. Därför måste EU förnyas och reformeras om vi ska klara det tjugoförsta århundradet. Detta kommer att kräva modiga beslut av medlemsstaterna. Alternativet att misslyckas har vi inte råd med.

Erik Bergkvist

facebook Twitter Email