”Beslut brådskar – EU måste tillåta gensax-grödor”

Vi arbetar för att Europaparlamentet tydligt ska ta ställning för att gensaxen och andra nya gentekniker ska kunna användas också i EU, skriver två EU-parlamentariker och tre svenska forskare.

Debattartikel av Erik Bergkvist i NyTeknik den 26 maj 2021. Krångliga EU-regler har i mer än tjugo år hindrat Europas lantbruk från att använda moderna grödor som svarar mot samhällets behov. Nu har EU-kommissionen öppnat dörren på glänt för att ändra lagstiftningen. Om EU:s klimat- och hållbarhetsmål ska nås behövs säkra, hälsosamma och miljövänliga grödor för ett hållbart och varierat jordbruk. Sverige har nu en chans att visa vägen.

Växtförädlare och lantbrukare har i alla tider strävat efter att ta fram grödor som ger hög och stabil skörd och som står emot sjukdomar och insektsangrepp även under torka eller skyfall. I årtusenden förlitade man sig på det som skedde spontant på fälten och valde ut de bästa plantorna. Med ökade kunskaper i genetik spelar vetenskapen sedan 1900-talets början en allt större roll i växtförädlingen.

Vi utvecklar ständigt bättre verktyg för att skapa genetisk variation och nya växtsorter som svarar mot konsumenternas krav på kvalitet och miljövänlighet som samtidigt ger förutsättningar för en god ekonomi för lantbrukarna.

Dessa nya genomiska tekniker välkomnas i stora delar av världen, men EU har byggt ett strikt regelverk som gör teknikerna svåra att använda. Även gensaxen Crispr-Cas9, som förra året belönades med Nobelpriset i kemi, går under detta tuffa regelverk. Trots att gensaxen inte tillsätter något främmande dna utan använder det som finns naturligt i växten, är det nästan omöjligt att använda tekniken under EU:s nuvarande regelverk.

Glädjande nog verkar även EU-kommissionen ha insett att detta innebär problem. Förutom själva huvudproblemet – att EU försvårar för viktiga verktyg som kan bidra till en hållbar utveckling – blir regleringen också omöjlig att upprätthålla i praktiken eftersom vissa grödor och produkter framställda med gensaxen inte går att skilja, ens på molekylär nivå, från konventionellt framställda motsvarigheter.

Det går därmed inte att bevisa vilken metod som använts, produkterna blir inte spårbara, märkning omöjliggörs och man kan inte särskilja importerade produkter från länder där gensaxen är tillåten, som USA, Kanada, Argentina och Brasilien, från produkter inom EU där det inte är tillåtet.

Efter Brexit har Storbritannien inlett diskussioner för att vara mer tillåtande till genetik i växtförädling och i Afrika leder Kenya och Nigeria utvecklingen, men störst är satsningarna i Kina. Utvecklingen av nya produkter sker runt om i hela världen, men inte i EU.

Det är glädjande att diskussionen inom EU nu tar fart och att man inser att ny lagstiftning krävs. Lagstiftning som möjliggör, inte hindrar, växtförädlare att använda de bästa tillgängliga metoderna. I dag tvingas växtförädlare att använda sämre metoder, trots att resultaten med nya metoder blir desamma eller till och med bättre.

Vi är många forskare som har påpekat detta i flera år, och från politiskt håll har vi vid upprepade tillfällen uppmärksammat att EU:s regelverk är föråldrat. Men fortfarande finns ett starkt och ovetenskapligt politiskt motstånd som förhoppningsvis kan luckras upp nu när EU-kommissionen öppnat för diskussion igen.

Offentligt finansierade forskare har redan använt gensaxen i en rad tillämpningar som kan ge stor nytta för samhället, lantbrukare och miljön:

  • Ett stort hot i potatisodling är bladmögel, en plåga som också ofta drabbar hobbyodlaren. Cirka en tredjedel av det svenska jordbrukets användning av svampmedel används för bekämpning av bladmögel. Nu finns en ”gensaxad” potatis som är resistent mot bladmögel – en klar miljövinst.
  • I ett europeiskt projekt tar växtförädlare och forskare fram vete som är resistent mot flera svampsjukdomar. Målet är att halvera användningen av svampmedel i veteodlingen, vilket svarar för den näst största volymen av dessa medel i Sverige.

Vi arbetar för att Europaparlamentet tydligt ska ta ställning för att gensaxen och andra nya genomiska tekniker ska kunna användas också i EU, så att resultaten kommer europeiska lantbrukare och konsumenter till nytta. I förhållande till EU:s livsmedelsstrategi ”från jord till bord” är det angeläget att de grödor som tas fram med de nya teknikerna också adresserar behov som är relevanta för ett småskaligt och lokalt jordbruk. Exemplet ovan med bladmögelresistent potatis kan få avgörande betydelse för den stora satsningen på ekologisk produktion.

Beslut brådskar om vi ska kunna uppnå de ambitiösa klimatmål som satts upp i den europeiska gröna given där EU ska sträva efter att bli världens första klimatneutrala kontinent. Om de politiska besluten dröjer riskerar forskningsprojekt att gå i stöpet och företagsinvesteringar att förläggas till andra delar av världen.

När EU:s jordbruksministrar har rådsmöte onsdag den 26 maj kommer de att för första gången diskutera den rapport från kommissionen som föreslår en lagändring. Vi utgår från att vår landsbygdsminister Jennie Nilsson kommer verka kraftfullt för att upprätthålla Sveriges positiva hållning till dessa nya tekniker.

I den svenska Livsmedelsstrategin från 2017 fastslogs att det är varje enskild grödas samlade egenskaper och dess effekt på människors och djurs hälsa och på miljön, som ska bedömas oavsett vilken växtförädlingsteknik som används. Regeringen bör nu ta tillfället i akt och hävda denna ståndpunkt även på EU-nivå.

Med gemensamma krafter ska vi genom forskning och politisk vilja bidra till ett Europa som går mot en grönare framtid.

  • Erik Bergkvist, Europaparlamentariker (S)
  • Jessica Polfjärd, Europaparlamentariker (M)
  • Dennis Eriksson, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet
  • Stefan Jansson, forskare vid Umeå universitet
  • Jens Sundström, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet

***

Läs artikeln på NyTekniks hemsida.

***

facebook Twitter Email